Att tala om hjärtats inre vindlingar och det enskilda samtalet med Gud är nog det svåraste som finns. Någon har sagt att det som finns på djupet i mig finns också i djupet hos varje människa. Därför kan man alltid tala om det innersta, eftersom människor har något grundläggande och gemensamt, Guds avbild i varje människa.
Trots detta vet jag inte vad jag skall säga om bön i morgon till konfirmanderna. Det står still just nu. Jag ser bara ord, men inget betydelseinnehåll. Jag läser andras ord och förstår, men det landar inte i hjärtat.
Min bön: Gud, låt din närvaro i mitt liv också bli påtaglig hos alla människor. Ge vatten som släcker törst och fyller tomma och uttorkade brunnar. Låt mig bli ett kärl som ständigt flödar över och låt mig inte behålla ditt goda enbart för mig själv.
Lämna ett svar