Frågan är berättigad. Skriver jag för min egoistiska del att få synas? Eller skriver jag för en framtida läsare?
Den som inte skriver för sin egen del, utan ständigt har en annans uppmärksamhet att söka, kan likaväl sluta. Jag skriver för att få ut det som jag inte hinner säga, då mat skall lagas, barn skall fostras och så vidare.
Jag skriver för min egen självreflektions skull, för dem som inte har kunnat lägga den sista pusselbiten i Jonatans pussel, för dem som vill fundera över sitt eget liv.
Jag älskar CS Lewis titel ”Anteckningar under dagar av sorg”. Det är en vemodig titel, för mig full av hopp, som om det var i väntan på glädjens uppfyllande. Så känner jag mig när jag skriver, för att inte överväldigas av uppmärksamhetens överväldigande dumhet.
Lämna ett svar