Nedräkningen har börjat. Saker håller på att ta slut och börja.
- På måndag är det diskbråcksoperation för min del. Äntligen skall den ständiga smärtan försvinna.
- Ett år har snart gått och jag har prövat mina vingar som chef. Operationen ger mig tid att snabbt bryta och komma tillbaka där jag hör hemma i arbetet: som präst utan chefsuppgifter, men med ledaruppgifter.
- I sommar är det dags för en kurs i finska i Finland. Jag är antagen och ser fram emot det, men det är minst sagt pirrigt.
- Våren är min favoritårstid. Snön dör och växter visar sig leva.
Jag är något orolig för operationen, men ändå lugn. Jag gillar inte narkos och inte att vakna upp ur den. Som tur är, behöver jag inte mer än en övernattning på sjukhuset. Men vad händer om smärtan inte är borta som den var förra gången?
Jag har gått tillbaka till facebook, men kommer inte se åt det mer än nödvändigt. Det är på bloggscenen jag hör hemma.
Det var en kort uppdatering. Jag finns här. Sju, sex, fem… jag tror han sover
Lämna ett svar