Efter många månaders träning börjar jag nu vara i slag igen. Träningsformen är på topp och det är roligt att träna. Tankar på att köra Vasaloppet eller träna inför en svensk klassiker ligger nu nära, åtminstone det första.
Jag är sådan att jag vill inte göra något halvfärdigt eller -dåligt. Jag måste själv känna att jag ligger i nivå över det uppsatta målet, så att jag inte tar slut under prestationen. I första hand Vasaloppet, sedan får vi se.
Igår körde jag 29 km på rullskidor – det längsta sammanhängande träningspasset jag har gjort på ett par skidor – och det kändes alldeles utmärkt. Visst är jag lite mör så här i efterhand, men inte värre än ett vanligt träningspass.
Min senaste idé är att börja föra träningsdagbok, och se vad som händer över tiden. Men nej, jag tänker inte skriva den här på bloggen, men däremot redovisa vissa träningsrundor.
Det är skönt att känna sig stark, i samma stund tror jag att man blir vacker. Det är gott att leva på hoppet.
Lämna ett svar