Barnen är lagda och jag såg fram emot att plugga i lugn och ro. Hustrun är på personalfest och det är lugnt nu. Men så fort jag satte mig vid böckerna kom tröttheten. Konstigt, eftersom jag tycker det är så roligt att läsa.
Helgen bjuder på härlig vänskap. En god vän från Lundatiden kommer och hälsar på och det skall bli så roligt. Vi har mycket gemensamt: det djupa, det finurliga, det känslosamma och det svåra draget.
Dagen har jag ägnat åt långsiktigt planerande i arbetet. Brevskrivande, tankearbete som måste ned på papper, kalenderplanerande och läsande. Sådant ingår också i en prästtjänst, även om man inte alltid tar sig tid för det.
Men nu te och choklad och finska. En fantastisk kombination. Ääh, förresten måste jag bara läsa i den spännande boken som min fru lånade åt mig: om de slaviska språken och folken. Det är härlig feelgood-litteratur för mig, pappi Joonatan/séra Jónatan.
Lämna ett svar