Att vara präst är att ständigt arbeta med människor. Jag blir då och då socialt utmattad och drar mig undan i hemmets (lugna?) vrå. Hemmet är både avslappnande och stressande. Det händer saker hela tiden och man måste gå undan för att finna vila.
Jag var ledig i helgen och vi i familjen var bortresta i dagsutflykter, först i Nora och sedan Stockholm. De två besöken var som en buffert mellan höstterminen och juldagarna. Vi lämnade oss själva och var i händerna på andra. God mat, god gemenskap.
Jag önskar er alla att julen också blir sådana dagar, buffertdagar som tar emot vardagens press och stress, att ni får vila i det lillas storhet som julen vittnar om. Ett litet barn som pekar mot stora ting.
Lämna ett svar