Idag under ett telefonsamtal blev jag så ställd att jag tystnade i telefonen under en tid som inte är brukligt eller artigt. Jag blev så paff över det jag hörde, eftersom det var första gången jag stötte på det. Lyckligtvis sade jag inte det jag tänkte, nämligen: ”hoppsan”.
Det är svårt att inte låta tystnaden tala sitt tydliga språk.
Lämna ett svar