Utmaning: att använda imperativ

Jag har fått en utmaning från Maria och jag tar mig an den.

imperativ (lat. (modus) imperativus ‘befallande (modusform)’, av impero ‘befalla’, ‘föreskriva’), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er!
I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring!
Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde.
Ju mer egoism, desto bättre!

1. Älska!
   Med denna uppmaning vill jag få dig att försöka se positivt. Se till det som förenar er än det som skiljer er åt.
2. Tänk om!
   Varje dag är en ny nåd och saker ändrar sig under natten. Därför behöver man tänka om.
3. Studera!
   Jag menar inte att du skall börja en utbildning eller på någon skola, men lär dig gärna något nytt.
4. Lev nu!
   Här måste jag citera en uttjatad psalm, Sv. Ps. 249: ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?”
5. Var tyst!
   Låt också tystnaden ha sin plats under varje dag. Prata inte ihjäl varje ögonblick. De går faktiskt att dela en samvaro tysta tillsammans.

Jag utmanar alla, ingen glömd.