Jag lyssnar på Thåströms ”Skebokvarnsv. 209” och påminner mig om vemodet som den drivande kraften i mitt liv. Låtarna ”Främling överallt” och ”Fanfanfan” är stämningshöjare i mitt liv.
Thåström är en utmärkt one-liner. Vad sägs om ”han rökte röda Commerce utan” (om sin far) eller ”vi vräkte ned våra liv på två och en halv minuter plast” (om Ebba Grön). Tidigare bidrag är ännu bättre.
Thåström har varit min vän länge nu. Vi gjorde bekantskap 1987 och sedan dess har han talat med mig. Ibland önskar jag att byta några ord med honom på riktigt, men kontakten fungerar bra än så länge.
Parallellt med detta har jag två nya vänskaper i livet. Ibland funderar jag på om jag borde ha blivit kvinna, eftersom jag oftast blir vän med dem. Det är liksom mycket lättare.
I förmiddags hade jag ett samtal med en av dem. Jag lever fortfarande på det i min semester med matlagning, bullbakning, småstädande och sagoläsande.
Lämna ett svar